M. Ramones årskrönika 2012

Hej hopp, nu stundar årets slut och med det tänkte jag sammanfatta det gångna året i en liten prisgala innehållande mina personliga favoriter från 2012. 

Gott Nytt År med förhoppningar om ännu ett spännande kulturår 2013!

 FILM

Årets drama...

Moonrise Kingdom!

Motivering: Denna film är förmodligen årets bästa också. Men en underbar skildring av två tolvåringars kärlek till varandra skapar Wes Anderson filmfantasi. Med sitt sinne för känsla och stil blir resultatet perfektion, och en underbar rollbesättning blir grädden på moset i denna mästerliga dramakomedi som är svår att glömma.  

Årets action...

The Dark Kninght rises!

Motivering: Nolan bevisar igen att han är mästaren i denna filmkategori precis som Bale bevisar att han ÄR Batman. Med otroligt snygga effekter och en häftig story blir The Dark Knight rises ett avslut i världsklass och en fenomenal actionrulle att njuta av om och om igen.

Årets äventyr...

The Hobbit: En oväntad resa!

Motivering: Att väga upp förväntningarna  på den här filmen kan inte ha varit lätt. Å andra sidan var The Hobbit redan en succé innan den kom ut, tack vare Jacksons tidigare framgångar med Sagan om ringen-trilogin. Med denna film bevisar han att han fortfarande har det som krävs för att göra ett episkt filmäventyr. De gamla godingarna från de tidigare filmerna plus lite nya ansikten gör att vi älskar The Hobbit och väntar på nästa i ordningen. 

Årets skådespelerska...

Anne Hathaway!

 Motivering: Aktuell både i The Dark Knight rises och Les Misérables i år och förgyller filmåret, både med sin skönhet och utmärkta skådespelartalang. Vi kan helt enkelt inte få nog av denna amerikanska prinsessa som i år visar oss att hon är en av de mest framgångsrika i branschen just nu. 

Årets skådespelare...

Tom Hardy!

Motivering: 2012 har verkligen varit Tom Hardys år. Han har fått enorm uppmärksamhet, inte minst för sin förträffliga tolkning av skurken Bane i The Dark Knight rises. Vi gillar verkligen denna brittiska hunk och vi vet att vi får se mer av honom i framtiden.

MUSIK

 Årets rock...

Lex Hives

Motivering: Årets mest efterlängtade skiva (i all fall för egen del). Vad skönt att den inte kom ut som en besvikelse, nu när det vart tyst om grabbarna från Fagersta ett bra tag (på musikfronten då, inte i media). Efter så stora ekonomiska tvister tog The Hives saken i egna händer och startade ett eget bolag. Resultatet är ren och skär underbar rock i albumet Lex Hives. 

Årets pop...

Born To Die

Motivering: En underbar och fräsch platta av Lana Del Rey, vars annorlunda röst sticker ut från mängden och lägger sig på minnet. En riktigt höjdarskiva har hon skapat, och det spelar ingen roll om hon har botox i läpparna och löshår. Born To Die är bra och ingenting kan ändra på det.

Årets kvinnliga artist/grupp...

 Lana Del Rey!

Motivering: Det är ingen hemlighet att jag gillar vår nya popdiva. Som jag skrev innan så har Lana verkligen förgyllt musikåret med sina låtar som inte bara vart många utan också riktigt bra. Hennes röst har så många olika lägen och stryka att det är fascinerande bara att lyssna till den. Go Lana!

Årets manliga artist/grupp...

Mando Diao!

Motivering: Med sitt mod och musikalitet har vi i år fått ta del av en briljant skiva som vi inte trodde kunde göras. Dessa duktiga svenska pojkar kan sin sak, så pass mycket att de helt kan byta den och ge sig ut på nya vatten. Deras nya skiva Infruset var inte bara en skiva på svenska, utan också tonsatta dikter av vår käre Gustaf Fröding. Mando Diao vet vad som krävs för att hålla sig heta i musikvärlden år 2012. 

Här kommer tre kategorier som inte riktigt kvalificerade sig till den riktiga prisgalan, men som jag tänkte att ni kanske ville ta del av i alla fall. 

Årets "tack som fan för att skiten är slut": The Twilight Saga: Breaking dawn- part2

Årets bortklippta scen: Dockorna i Tomtens verkstad

Årets störningsmoment: Nicki Minaj

Helgens film på TV

Här kommer mina rekommendationer på helgens filmutbud på TV! Tänk på att jag bara tipsar om filmerna som går på de vanligaste kanalerna och filmer jag själv sett.

Trevlig helg!

Fredag:

Kolla in:

Harry Potter och Halvblodsprinsen, Kanal 5 kl. 20.00

Rocky, TV6 kl. 21.00

I rymden finns inga känslor, SVT1 kl. 22.00


Lördag:

Kolla in:

Harry Potter och fången från Azkaban, TV3 kl. 16.10

Shrek 2, Kanal 5 kl. 18.15

Sagan om ringen: Härskarringen, TV4 kl. 20.00

Australia, Sjuan kl. 20.00

Akta er för:

Pearl Harbor, Kanal 5 kl. 21.00


Söndag:

Kolla in:
  
Harry Potter och fången från Azkaban, TV3 kl. 11.00

Avatar, TV4 kl. 20.00

American history X, Kanal 5 kl. 23.30

Akta er för:

Hundtricket, TV4 kl. 12.30

Skruva den som Beckham, TV4 kl. 14.50

Se upp för dårarna, TV11 kl. 21.00

Fanny och Alexander (1982)

Regisserad av Ingmar Bergman

 Isak Jacobi: Misstankar återfaller på den som tänker dem.

Julfilmer kanske egentligen ska recenseras innan Jul så att läsaren kan få några tips på rullar för att komma i stämning. Men, nu blev det som det blev och ni får helt enkelt ta del av en julfilmsrecension efter Jul. Bättre sent än aldrig. I år såg jag för första gången klassikern Fanny och Alexander av Ingmar Bergman, eftersom jag helt enkelt kände mig tvungen att göra det. Mina förväntningar var givetvis grymt höga, men vid det laget visste jag att man kunde ställa måttliga krav på vår egen lilla filmskapande svensk, och han levererade återigen.

Filmen berättar historien om den förmögna familjen Ekdahl i början av 1900-talets Sverige. En Jul samlas alla tre söner med familjer hos den gamla änkan, ovetande om att det blir den sista "vanliga" Julen de firar innan allt kommer vändas upp och ner efter att en tragedi drabbar en av sönernas barn; Fanny och Alexander.

På Oscarsgalan 1983 vann filmen 4 av de 6 priser den var nominerad till. Ett av de vunna priserna var för Bästa Foto och bevisar hur filmen visuellt är ett riktigt konstverk. Med hela Sveriges dåvarande skådespelarelit blir det också otroligt äkta, hjärtligt och förfärligt tragiskt i en av de bästa svenska filmerna någonsin. I rollerna ser vi bland andra Gunn Wållgren, Jarl Kulle, Allan Edwall, Ewa Fröling och Jan Malmsjö. Barnen spelas utomordentligt bra av Bertil Guve och Pernilla Allwin, trotts sina unga åldrar.



Jag gillar verkligen den här filmen. Den är så vackert hemsk och ändå stundtals så full av hopp och värme. Man kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan, och ber om att allt till slut ska gå vägen för de båda barnen. Jag förundras över hur vissa av dessa underliga karaktärer i filmen kan vara så älskvärda och andra så otroligt otäcka, men på samma gång behålla denna genuint verkliga känsla. Det får mig att känna hur de skulle kunna tillhöra mig egen familj och hur detta drama skulle kunna utspela sig i några av lägenheterna inne i stan.

Det är förunderligt hur Fanny och Alexander kan kännas så befintlig men samtidigt innehålla denna enorma dos fantasi och magi som jag ser att min favorit Wes Anderson, den amerikanska regissören till bland annat Moonrise Kingdom, influerats stark av. Dock så innehåller Fanny och Alexander lite för många och krångliga symboliska scener som jag inte riktigt förstår mig på, och det gör mig en aning frustrerad. Kanske är det också tjusningen med detta guldkorn. Man ska inte alltid förstå allt och det går att göra ett flertal olika tolkningar på en enda replik. Kanske är det just det som gjort Fanny och Alexander så hyllad så pass länge att den fortfarande ses varje Jul. Jag rekommenderar den verkligen till er som inte redan sett den, för detta är svensk film när den är som bäst.

Betyg:

Julens film på TV

Jag är hemskt ledsen över att jag inte kunde publicera mina filmtips igår, som jag givetvis borde ha gjort. Sanningen är den att jag helt enkelt inte hann med. Julen tar kol på oss alla. Här kommer i alla fall filmtips på hela julhelgens utbud, som plåster på såren. 

Från mig själv till er alla läsare-en riktigt God Jul!

Lördag:

Kolla in:

Upp, Kanal 5 kl. 18.05

Shakespeare in love, TV8 kl. 18.25

Truman show, TV11 kl. 21.00

Akta er för:

Percy Jackson och kampen om åskviggen, TV3 kl. 19.05

Eragon, Sjuan kl. 20.00

Söndag:

Kolla in:

Ghostbusters, SVT1 kl. 14.00

Akta er för:

Om ödet får bestämma, TV3 kl. 20.00

Julafton:

Kolla in:

Ett päron till farsa firar jul, Sjuan kl. 11.10

Karl-Bertil Jonssons julafton, SVT1 kl. 19.00 (Jag vet att det inte är någon långfilm, men jag måste bara tipsa om den ändå)

Will Hunting, Kanal 9 kl. 21.00

Ett päron till farsa, Kanal 5 kl. 00.05

Kill Bill-volume 1, Kanal 9 kl. 00.45

Akta er för:

A Cinderella story, TV3 kl. 17.00

Juldagen:

Kolla in:

Aladdin, Kanal 5 kl. 10.15

Ronja Rövardotter, TV4 kl. 11.30

Harry Potter och hemligheternas kammare, TV4 kl. 15.30

X-men, TV11 kl. 21.00

Akta er för:

Om ödet får bestämma, TV3 kl. 17.05

Annandag Jul:

Kolla in:

Pleasantville, Kanal 9 kl. 08.45

Lady och Lufsen,SVT1 kl. 16.40

Jakten på den försvunna skatten, Kanal 5 kl. 20.00

X-men 2, TV11 kl. 21.00

Slumdog millionare, Sjuan kl. 23.40
 
Akta er för:

Hundpensionatet, Kanal 5 kl. 12.55

Min jullista

 

Nej kära läsare, jag har inte missat att det är december och att julen står för dörren. Jag har bara inte tänk så mycket på hur snabbt tiden går när man har mycket att göra. Nu ska ni i alla fall få ta del av min alldeles egna jullista med låtar som jag helst lyssnar på för att hamna i rätt "dopp i grytan"-stämning. Håll till godo och God Jul för all del! 

1. Jingle Bells av Frank Sinatra

Jag älskar den mannens rena stämma. Frank är ett måste såhär i juletid!

2. Merry Xmas Everybody av Slade

 Det gamla glamrocksbandet Slade har verkligen skapat en säker jullåt som återkommer varje år. Jag gillar den skarpt, förmodligen på grund av att jag alltid älskat den härliga refrängen.

3. Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow! av Ella Fitzgerald

Låten skapar helt klart sköna vibbar hos mig, precis som Ellas otroligt behagliga röst jag skulle kunna lyssna till i timmar. 

4. A Christmas Duel av Cyndi Lauper och The Hives

En duell är verkligen vad som pågår mellan Cyndi och Pelle i denna annorlunda jullåt vars text inte alls innehåller julens budskap så som vi är vana vid att höra dem. Pelles röst bidrar också till att den här låten är ganska olik Frank Sinatras mysiga bjällerklang vi hörde tidigare.

5. Christmas Lights av Coldplay

Jag gillar Coldplay väldigt mycket och är ytterst tacksam över att de har en jullåt som sprider fin stämning i pepparkaksbaket. Jag älskar hur låten helt byter takt i mitten och därmed utvecklas till två jullåtar i en. 

6. Wonderful Christmas Time av Paul McCartney

Lite synt och lite brittiska dialekter. Underbart. 

7. Christmas Rappin' av Kurtis Blow

Jag är vanligtvis inget fan av rapp, men när julen kommer och då också alla dessa smöriga sånger om att det enda man vill ha i julklapp är sin käraste, så blir Kurtis Blow ett välkomnat avbrott.

8. Little Saint Nick av The Beach Boys

Sköna stämmor i en bra jullåt!

9. Christmas Wish av She and Him

Något långsammare tempo här än i låten innan men med lika fina stämmor av She and Him. Deras röster blir så väldigt harmoniska tillsammans att jag alltid får gåshud. 

10. Merry Christmas (I Don't Want To Fight Tonight) av Ramones

Avslutar starkt min jullista med punkrockskungarna i Ramones. Rockigt och uppfriskande med ett helt okej budskap om att man helst inte ska klappa till någon på käften när det är jul. Så sant, så sant.

Fantastic Mr. Fox (2009)

Då var den äntligen här. Den tredje och sista recensionen av min Wes Anderson-weekend, och också min personliga favorit. Hoppas ni uppskattar recensionerna. Har ni missat de övriga två av The Royal Tenenbaums och The Darjeeling limited är det bara att följa länken för att läsa dem. 

Regisserad av Wes Anderson

Mrs. Fox: You know, you really are... fantastic.
Mr. Fox: I try.

Fantastic Mr. Fox (Den fantastiska räven, svensk översättning) av Roald Dahl var den första boken som den amerikanska regissören Wes Anderson ägde. Jag gråter av lycka för att det också var den regissören och ingen annan som filmatiserade mästerverket. Jag kan nämligen inte i min vildaste fantasi komma fram till hur den här filmen skulle kunna göras på något bättre sätt än vad jag nyss fått se. Jag tror att det krävs en perfektionist som Wes, som faktiskt tillbringade en tid med Roald Dahls änka i Storbritannien, för att göra boken rättvisa och också skapa ett sådant sprakande fyrverkeri som filmen är.

Mr. Fox himself (George Clooney) har tröttnat på att inte längre få vara det vilddjur han faktiskt är och vill göra någonting åt saken. Man kan inte påstå annat än att George passar som handen i handsken i denna excentriskt håriga och lite fräna roll. Frugan Mrs. Fox är inte lika sugen på äventyr, trotts att hon älskar sin påhittige make. Även denna räv har fått den ultimata rösten av Meryl Streep och det blir så bra att jag bara njuter av att lyssna till deras kvicka dialoger om allt ifrån Mr. Foxs tidningsspalt till hur man ska handskas med deras lite annorlunda son Ash (Jason Schwartzman).


Mrs. Fox: If what I think is happening is happening- it better not be.

Fantastic Mr. Fox är inte bara den bästa animerade filmen jag någonsin sett, den är en utav de absolut bästa filmer jag någonsin sett. Och den blir bara bättre och bättre för varje gång. Man bara MÅSTE älska bomullsröken och pälsarna som rör sig i vinden, de vattenfylla låtsasögonen och de galna rävdansarna till 60-talsmusik. Stop motion är underbart och jag vill att den ska bryta Pixars dataanimerade familjefilmsmonopol. Med handarbete utan datorer blir också denna konstform charmig och riktigt stilfull, något som Wes verkligen omfamnat och satt sin egen prägel på. Med ett underfundigt manus skrivet tillsammans med Noah Baumbach, samt lite klassisk Anderson-scenografi blir Fantastic Mr. Fox en film att minnas och berätta om. Det bjuds inte direkt på några gapskrattsscener, men det har aldrig varit regissörens stil. Istället har man ett konstant leende på läpparna och den där härligt uppfriskande känslan i själen och sinnet som tyder på att man får se sagolik konst spelas upp framför sig. 

Hur mycket jag än funderar på vad jag ska ge Fantastic Mr. Fox kan jag inte komma fram till hur jag skulle kunna ge den något annat än fem av fem. Den är komplett för mig genom att bara vara vad den är. Återigen, tack Wes Anderson, du är min favorit och så är det bara.

Betyg:

Helgens film på TV

Då var det dags för filmtips igen. Den här gången har jag inte sett många av filmerna som bjuds, så kolla gärna i tv-tablån också för att minimera risken att missa någonting sevärt.

Ha en trevlig helg!

Fredag:

Kolla in:

Livet från den ljusa sidan, SVT1 kl. 22.00

Gladiatior, TV3 kl. 22.00

Akta er för:

27 dresses, TV4 kl. 21.30

Lördag:

Kolla in:

Mina jag och Irene, Sjuan kl. 22.00

Söndag:

Kolla in:

Harry Potter och den flammande bägaren, Kanal 5 kl. 10.20

The Darjeeling limited (2007)

Nu kommer äntligen del två av min Wes Anderson-weekend, där jag under en helg såg tre filmer utav filmgeniet. Den första recensionen hittar ni här. 

Regisserad av Wes Anderson.

"I wonder if the three of us would've been friends in real life. Not as brothers, but as people."

Storyn är ganska simpel. Tre bröder återförenas på ett tåg i Indien ett år efter deras fars död för att delta i en spirituell resa tillsammans och för att återknyta familjebanden. En av bröderna (spelad av Owen Wilson) är hjärnan bakom idén. Vi får sedan delta i denna ytterst märkliga resa med de tre väldigt olika bröderna och tillsammans med dem se sanningen i vitögat när allt inte riktigt blir som man tänkt sig.

Trotts denna ganska banala handling lyckas The Darjeeling limited bli otroligt färgrik och intressant. Jag vet inte om det beror på att filmen är gjord i Indien och inte i Amerika, och att det är därför den har en liten annorlunda approach. Å andra sidan så har alla Wes Anderson-filmer en annorlunda approach. Han lyckas med sina magiska fingrar och sinne för stil twista till det hela, vilket ger The Darjeeling limited en underbar "Vad kommer hända nu?"-känsla. Det är sannerligen minst sagt intressanta saker som händer bröderna Francis (Wilson), Peter (Adrien Brody) och Jack (Jason Schwartzman, som förövrigt är barfota genom hela filmen) och det blir riktigt roligt. Deras relation är familjärt äkta och undkommer på så sätt cheesy-fällan där en sådan här typ av film ganska lätt kan trilla ner i. Det blir inte tillgjort, fånigt eller pinsamt utan bara...roligt helt enkelt. Så värst djup är den inte, men det behövs inte heller. Den skulle inte göra sig bra där nere. Dessutom så är de tre huvudkaraktärerna så anmärkningsvärt underliga och underhållande att jag bara vill vara en av dem och få delta i resan genom både Indien och det innersta i själen, eller åtminstone få vara en vän som får hela historien berättad för sig efteråt. Fast den vännen blir jag ju på sätt och vis nu när jag fått se spektaklet i rörliga bilder.

Wes kan verkligen sin sak, och The Darjeenling limited är så stilmässigt snygg som man förväntar sig att den ska vara. Vartenda litet penseldrag på det underbart vackra tågets utsida har hamnat rätt. Inte heller att förglömma är det indisk-inspirerade soundtracket med tiopoängare av bland andra The Kinks och Peter Sarstedt. Jag fångas också direkt i den härligt familjära och dråpliga känslan filmen skapar och stänger av dvd:n med en varm känsla i magen och ett leende på läpparna. Det är dock där filmen stannar, i en varm magkänsla och ett par leende läppar. Men det är verkligen inte dåligt det heller.

 Betyg:

 

The Hobbit-feber

På onsdag smäller det. Jag har försökt att inte ha för höga förväntningar av rädsla för att bli besviken och aldrig mer kunna se en Peter Jackson-film igen. Det här bara måste bli bra. Det MÅSTE bli bra. Jag är så otroligt nervös. Tror jag har drabbats av en kraftig The Hobbit-feber. Bara ett mästerverk kan bota mig. 

Jim och John

 

Idag minns vi Jim Morrison, sångare och låtskrivare i ett utav mina favoritband The Doors. Idag den 8 december skulle han ha fyllt 69 år, om han inte avlidit vid 27 års ålder den 3 juli 1971 i Paris. Tack för musiken, Jim. 

Idag minns vi också John Lennon, som en gång var sångare och låtskrivare i ett annat utav mina favoritband The Beatles. Den 8 december år 1980 blev han mördad utanför sitt hem i New York, 40 år gammal. Tack för musiken, John. 

Vad skulle passa bättre idag än att lyssna till två låtar av två otroligt inflytelserika personer som fortfarande finns i täten på listan av alla våra största artister genom tiderna. Här kommer två personliga favoriter framförda av The Beatles och The Doors. Lyssna och njut. 

Helgens film på TV

Mina filmtips på helgens utbud på TV. Tänk på att jag bara tipsar om vad de vanligaste kanalerna erbjuder, så ännu en gång rekommenderar jag att komplettera min lista med en titt i den vanliga TV-tablån.

Ciao!

Fredag:

Kolla in:

Casino royale, TV4 kl. 00.55

Lördag:

Kolla in:

Harry Potter och hemligheternas kammare, TV6 kl. 15.50

Harry Potter och de vises sten, Kanal 5 kl. 16.55

Bröllopsfotografen, Sjuan kl. 20.00

Akta er för:

Dagispapporna, TV3 kl. 12.05

Scooby Doo 2: monstren är lösa, TV3 kl. 18.05

Scary movie, TV6 kl. 21.30

Borta bra, hemma värst, TV4 kl. 21.35

Söndag:

Akta er för:

Scooby Doo 2: monstren är lösa, TV3 kl. 12.15

Infruset (2012)

Mando Diao på svenska? Funkar det? Javisst. Det funkar alldeles utmärkt. Innan jag drar igång på riktigt måste jag bara börja med att berömma den lilla gruppen från Dalarna för sitt mod, då det krävs en del av den varan för att tonsätta Gustaf Frödings dikter. Har man ett namn utomlands som Mando Diao faktiskt har känns det som att en så pass svensk skiva som denna skulle kunna äventyra den karriären lite. Men vad vet jag, det kanske är precis tvärt om. Sverige verkar ju vara lite på populärkartan just nu och kanske är en svensk skiva eftertraktad i staterna.

I vilket fall är Mando Diaos tolkning mycket vacker och livfull. Gustaf Frödings dikter har tonsatts förr, men den här gången blir det lite långsammare och kanske till och med en smula vemodigt. Infruset startar sakta men vackert och avslutar lite sådär halvbra. De två sångarnas röster förenas i en underbar harmoni och rösterna påminner ibland lite om Kent och Cornelis Vreeswijk, fast med en rockigare ton. Men jag kanske luras att tycka att det låter som Kent och Cornelis för att de också sjunger på svenska.

Slutligen har jag kommit fram till att Infruset över lag fin är och genomtänkt, men att det ibland kan  bli lite för genomtänkt och lite för mycket av det goda. Det blir redigt helt enkelt. Lite för redigt för min smak. När alla av de bästa noterna placeras i en produkt blir det till slut svårt att se och uppskatta det riktigt fina. Därför får skivan en ljummen fyra av mig. 

Starkaste spåret: Strövtåg i hembygden

Svagaste spåret: Titania

Betyg:

Grattis Jeff!

Idag, den 4 december, firar ingen mindre än den amerikanska skådespelaren Jeff Bridges sin 63-årsdag. Han han bland annat medverkat i klassikern Thunderbolt and Lightfoot från 1974, storfilmen The Big Lebowski från 1998 samt min favorit True Grit från 2010. Vi hoppas på mer filmguld från denna talangfulle och mycket populäre aktör i framtiden och vi önskar honom en riktigt trevlig födelsedag!

The Royal Tenenbaums (2001)

Nu mina vänner presenterar jag första delen av tre recensioner till följd av min lilla Wes Anderson-weekend för några veckor sedan. Först ut har vi The Royal Tenenbaums. De två återstående recensionerna av The Darjeeling limited och Fantastic Mr. Fox kommer inom kort, så håll ögonen öppna.

Regisserad av Wes Anderson

Family isn't a word...it's a scentence. 

 

Många som är mer bekanta med Wes än vad jag var för några veckor sedan säger att Moonrise Kingdom är den mest Wes Anderson-aktiga av alla tidigare Wes Anderson-filmer. Nu kan jag förstå vad de menar. The Royal Tenenbaums är en fortfarande en typisk Anderson-film, men inte riktigt lika vrickad som Moonrise Kingdom. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. 

Filmen handlar helt enkelt om en minst sagt dysfunktionell Amerikansk överklassfamilj bestående av ett föräldrapar i kris och deras tre underbarn: ena sonen Chas (Ben Stiller) är en expert på ekonomi och finans,  den andra sonen Richie (Luke Wilson) är en tennisspelare på elitnivå och dottern Margot (Gwyneth Paltrow) är en lysande pjäsförfattarinna. Vi får bevittna återföreningen efter en lång tid av distans mellan familjens alla medlemmar och se uppkomst av smärtsamma insikter och intriger som de alla ligger bakom. Givetvis blir det väldigt underhållande för oss publik.

Detta var den tidigaste Wes Anderson-filmen jag fick tag på, och trots att jag slog fast vid ganska tidigt att The Royal Tenenbaums är fullkomligt fantastisk så känns det som att det sparas på någonting. Skådespeleriet är lysande; i rollen som Royal själv ser vi ingen mindre än Gene Hackman, och moder Tenenbaum spelas mycket övertygande av Anjelica Huston, som efter den här filmen kom att ingå i Wes skådespelar-team. Det är alltså inte i skådespeleriet den ligger, den lilla saknaden jag känner. Jag får gott om komiska scener som är väsentligt för en succéfilm. Jag får se resultatet av ett förträffligt manus med en och annan djup mening som också hör till för att filmen ska lyftas från det lättsamma fulkomedifacket (är det ens ett ord? Fulkomedifack?). Jag får också lite härlig Anderson-scenografi med långa tagningar och intressanta färgskalor som givetvis faller mig i smaken. Varför kan jag inte nöja mig med det? Kanske känner jag som jag känner för att The Royal Tenenbaums var den första filmen jag såg efter Moonrise Kingdom, som bjuder på mycket av allt. Den här något äldre rullen är lite mer återhållsam på det excentriska planet. Jag gillar mycket av allt. Det är alltså en dålig sak att The Royal Tenenbaums inte är lika vrickad som Moonrise Kingdom. Därför får den "bara" en fyra den här gången.

Betyg:

   

Helgens film på TV

Här kommer helgens filmtips på TV. Hoppas mina rekommendationer är till någon hjälp därute.

Trevlig helg!

Fredag:

Kolla in:

Robin Hood, TV3 kl. 20.00

The aviatior, TV4 kl. 00.25

Lördag:

Kolla in:

Stardust, Sjuan kl. 20.00

Hajen, TV11 kl. 21.00

Släkten är värst, Kanal 5 kl. 21.30

Vittne till mord, TV4 kl. 00.45

Akta er för:

Scooby Doo, TV3 kl. 17.15

Sex and the city, TV4 kl. 21.35

Söndag:

Akta er för:

Scooby Doo, TV3 kl. 12.15

The twilight saga: Eclipse, Kanal 5 kl. 15.35

Beck: Det tysta skriket, TV4 kl. 21.00

Whackbat

Jag är ingen sportintresserad människa, därför driver jag en blogg om populärkultur och inte om sport. Men det finns faktiskt en sport som jag skulle kunna tänka mig att utöva (förutom quidditch då). Det är Wes Andersons egna påhittade sport whackbat som han gjorde för filmen Fantastic Mr. Fox. Whackbat ser så otroligt komplicerat ut att jag måste tro att det var minst lika svårt att skriva reglerna till denna knepiga sport som det skulle vara att faktiskt utöva den. Men Wes har fantasi som ingen annan, och jag antar att det krävs en stor skopa av den (och för mycket fritid) för att hitta på en sport som faktiskt tilltalar mig. I videon säger en kille att whackbat är någon slags blandning mellan baseball och cricket, fast med hinder också. Låter intressant, eller hur? Kolla in videon och säg vad ni tycker!

Två legender

Idag säger vi grattis till två stora hjältar inom var sin kulturgren; kamsportskungen Bruce Lee och gitarrguden Jimi Hendrix, som idag skulle fyllt 72 respektive 70 år. Båda gick inte bara bort för tidigt utan också under högst mystiska omständigheter, men visst är vi övertygade om att de joint lockar och sätter eld på gitarrer på ett bättre ställe. Vi minns er och det ni uppnådde under era liv.  

   

Les Misérables?

Musikaler får mig alltid att dra kudden framför ansiktet och skämmas när skådespelare tar ton på de mest slumpmässiga av ställen. Jag vet inte vad det är men jag klarar helt enkelt inte av det. Den kommande filmen Les Misérables kanske ändrar min inställning till musikaler på film, kanske inte. Med tanke på rollistan och regissören ger jag den i alla fall en chans. Tom Hoppers nya film Les Misérables med stornamn som Hugh Jackman (X-Men), Russell Crowe (Gladiator) och Anne Hathaway (The dark knight rises) visas på svenska biografer från och med 18 januari nästa år, och jag tror den är värd att se i stort format (nackdelen för mig är väl att det inte finns någon skämskudde att tillgå i biosalongen, men jag antar att en jacka går lika bra). Jag gillade verkligen King's speech som regissören står bakom och hoppas på ett oscarsbidrag ännu en gång. Förhoppningsvis botar han också min musikalfobi, men det kanske är för mycket att hoppas på. Les Misérables lär i alla fall bli ett estetiskt vackert porträtt av Broadway-musikalen som fångat så många hjärtan genom åren. Hoppas den fångar oss biopublik också.