Regisserad av Ingmar Bergman
Isak Jacobi: Misstankar återfaller på den som tänker dem.
Julfilmer kanske egentligen ska recenseras innan Jul så att läsaren kan få några tips på rullar för att komma i stämning. Men, nu blev det som det blev och ni får helt enkelt ta del av en julfilmsrecension efter Jul. Bättre sent än aldrig. I år såg jag för första gången klassikern Fanny och Alexander av Ingmar Bergman, eftersom jag helt enkelt kände mig tvungen att göra det. Mina förväntningar var givetvis grymt höga, men vid det laget visste jag att man kunde ställa måttliga krav på vår egen lilla filmskapande svensk, och han levererade återigen.
Filmen berättar historien om den förmögna familjen Ekdahl i början av 1900-talets Sverige. En Jul samlas alla tre söner med familjer hos den gamla änkan, ovetande om att det blir den sista "vanliga" Julen de firar innan allt kommer vändas upp och ner efter att en tragedi drabbar en av sönernas barn; Fanny och Alexander.
På Oscarsgalan 1983 vann filmen 4 av de 6 priser den var nominerad till. Ett av de vunna priserna var för Bästa Foto och bevisar hur filmen visuellt är ett riktigt konstverk. Med hela Sveriges dåvarande skådespelarelit blir det också otroligt äkta, hjärtligt och förfärligt tragiskt i en av de bästa svenska filmerna någonsin. I rollerna ser vi bland andra Gunn Wållgren, Jarl Kulle, Allan Edwall, Ewa Fröling och Jan Malmsjö. Barnen spelas utomordentligt bra av Bertil Guve och Pernilla Allwin, trotts sina unga åldrar.
Jag gillar verkligen den här filmen. Den är så vackert hemsk och ändå stundtals så full av hopp och värme. Man kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan, och ber om att allt till slut ska gå vägen för de båda barnen. Jag förundras över hur vissa av dessa underliga karaktärer i filmen kan vara så älskvärda och andra så otroligt otäcka, men på samma gång behålla denna genuint verkliga känsla. Det får mig att känna hur de skulle kunna tillhöra mig egen familj och hur detta drama skulle kunna utspela sig i några av lägenheterna inne i stan.
Det är förunderligt hur Fanny och Alexander kan kännas så befintlig men samtidigt innehålla denna enorma dos fantasi och magi som jag ser att min favorit Wes Anderson, den amerikanska regissören till bland annat Moonrise Kingdom, influerats stark av. Dock så innehåller Fanny och Alexander lite för många och krångliga symboliska scener som jag inte riktigt förstår mig på, och det gör mig en aning frustrerad. Kanske är det också tjusningen med detta guldkorn. Man ska inte alltid förstå allt och det går att göra ett flertal olika tolkningar på en enda replik. Kanske är det just det som gjort Fanny och Alexander så hyllad så pass länge att den fortfarande ses varje Jul. Jag rekommenderar den verkligen till er som inte redan sett den, för detta är svensk film när den är som bäst.
På Oscarsgalan 1983 vann filmen 4 av de 6 priser den var nominerad till. Ett av de vunna priserna var för Bästa Foto och bevisar hur filmen visuellt är ett riktigt konstverk. Med hela Sveriges dåvarande skådespelarelit blir det också otroligt äkta, hjärtligt och förfärligt tragiskt i en av de bästa svenska filmerna någonsin. I rollerna ser vi bland andra Gunn Wållgren, Jarl Kulle, Allan Edwall, Ewa Fröling och Jan Malmsjö. Barnen spelas utomordentligt bra av Bertil Guve och Pernilla Allwin, trotts sina unga åldrar.
Jag gillar verkligen den här filmen. Den är så vackert hemsk och ändå stundtals så full av hopp och värme. Man kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan, och ber om att allt till slut ska gå vägen för de båda barnen. Jag förundras över hur vissa av dessa underliga karaktärer i filmen kan vara så älskvärda och andra så otroligt otäcka, men på samma gång behålla denna genuint verkliga känsla. Det får mig att känna hur de skulle kunna tillhöra mig egen familj och hur detta drama skulle kunna utspela sig i några av lägenheterna inne i stan.
Det är förunderligt hur Fanny och Alexander kan kännas så befintlig men samtidigt innehålla denna enorma dos fantasi och magi som jag ser att min favorit Wes Anderson, den amerikanska regissören till bland annat Moonrise Kingdom, influerats stark av. Dock så innehåller Fanny och Alexander lite för många och krångliga symboliska scener som jag inte riktigt förstår mig på, och det gör mig en aning frustrerad. Kanske är det också tjusningen med detta guldkorn. Man ska inte alltid förstå allt och det går att göra ett flertal olika tolkningar på en enda replik. Kanske är det just det som gjort Fanny och Alexander så hyllad så pass länge att den fortfarande ses varje Jul. Jag rekommenderar den verkligen till er som inte redan sett den, för detta är svensk film när den är som bäst.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar