Mando Diao på svenska? Funkar det? Javisst. Det funkar alldeles utmärkt.
Innan jag drar igång på riktigt måste jag bara börja med att
berömma den lilla gruppen från Dalarna för sitt mod, då det krävs en del
av den varan för att tonsätta Gustaf Frödings dikter. Har man ett namn
utomlands som Mando Diao faktiskt har känns det som att en så pass
svensk skiva som denna skulle kunna äventyra den karriären lite. Men vad
vet jag, det kanske är precis tvärt om. Sverige verkar ju vara lite på
populärkartan just nu och kanske är en svensk skiva eftertraktad i
staterna.
I vilket fall är Mando Diaos tolkning mycket vacker och livfull. Gustaf Frödings dikter har tonsatts förr, men den här gången blir det lite långsammare och kanske till och med en smula vemodigt. Infruset startar sakta men vackert och avslutar lite sådär halvbra. De två sångarnas röster förenas i en underbar harmoni och rösterna påminner ibland lite om Kent och Cornelis Vreeswijk, fast med en rockigare ton. Men jag kanske luras att tycka att det låter som Kent och Cornelis för att de också sjunger på svenska.
Slutligen har jag kommit fram till att Infruset över lag fin är och genomtänkt, men att det ibland kan bli lite för genomtänkt och lite för mycket av det goda. Det blir redigt helt enkelt. Lite för redigt för min smak. När alla av de bästa noterna placeras i en produkt blir det till slut svårt att se och uppskatta det riktigt fina. Därför får skivan en ljummen fyra av mig.
Starkaste spåret: Strövtåg i hembygden
Svagaste spåret: Titania
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar