The Dude:
Walter, he peed on my rug!
Donny:
He peed on the Dude's rug.
Regisserad av Joel Coen.
Med The Big Lebowski har jag avklarat ännu en film man borde ha sett om man driver en filmblogg. Desto mer när regissören också är en personlig favorit. Jag tror det är så att jag inte vågat se den tidigare, på grund av för höga förväntningar. Ett av de värsta sakerna som finns är att bli besviken, speciellt när det handlar om film.
Dock så såg jag den ändå, och lät mig svepas in i historien om Jeffrey (The Dude) Lebowski, mästerligt spelad Jeff Bridges som på grund av att han råkar dela namn med millionären Mr. Lebowski (David Huddleston) får sin matta pissad på (!) och söker därför upprättelse. Det var ju en så fin matta. Till sin hjälp (fast de är väl egentligen inte så mycket till hjälp) har han sina bowlingkompisar Walter Sobchak (John Goddman, lysande) och Donny Kerabatsos (Steve Buscemi). Det kan väl knappast bli bättre än så?
Jo, det kan det faktiskt. Även om The Big Lebowski har sina golden moments lyckas den tyvärr inte fånga mig. Den stannar på ytan och berör mig inte något särskilt, och den är inte heller tillräckligt rolig för att kompensera upp det. Den är fyndig, välgjord och väl genomtänkt precis som de flesta av Coens filmer, men talangen imponerar inte så mycket på mig den här gången. En trevlig filmupplevelse var vad jag fick, och kanske underskattar jag den här typen av vrickade komedier eller så ser jag inte storheten med just denna. Jag kan ändå inte säga att jag blev besviken då The Big Lebowski är en fullt godkänt komedi med många twister underhållande sekvenser. Manuset är kvickt och skådespeleriet är inget att klaga på. Därför slutar det ändå på tre av fem ostar.
Betyg:
Walter Sobchak:
Am I the only one around here who gives a shit about the rules?