The Grand Budapest Hotel trailer! YAY!

Trailern till Wes Andersons nya film The Grand Budapest Hotel kom ut i veckan... OCH JAG ÄLSKAR DEN. Som det sanna Anderson-fan jag är tycker jag det är väldigt roligt att han håller fast vid sin unika stil, och bara trailern kryllar av stilistiska filmfigurer som återfinns i många av hans tidigare filmer (ja, jag har sett alla Wes Andersons filmer).

Vad jag också kan urskilja i den två och en halv minut långa filmsnutten är att The Grand Budapest Hotel verkar vara en ganska actionpackad historia (för att vara en Anderson-film, vill säga) som jag tror kommer att locka en annan publik än bara oss nörd-hipsters. Äsch, det är lika bra att ni får se efter själva. Jag publicerar trailern åt er här. Titta och njut, mina vänner!

Dynamit-Harry och de Vil

En liten nyhetsuppdatering:

En nyinspelning av Jönssonligan är att vänta framöver. Den ska tydligen få en lite mörkare approach med nytt manus och nya huvudrollsinnehavare.

Går det verkligen att vänta sig ett seriöst genomförande här, eller är filmen redan dömd att bli en flopp på grund av den tidigare filmserien? Jag kan inte säga att jag är så värst exalterad, men det ska ändå bli intressant att se hur de egentligen har tänkt med det här. Om de har tänkt alls, vill säga.

En, för min del, lite gladare nyhet är att dalmatiner-nörden Cruella de Vil ska få en egen spelfilm i live action. Eftersom hon är en utav mina favoritskurkar på film (jag var en hundälskare som barn) ska det faktiskt bli roligt att få reda på lite mer om Cruella, även om jag inte väntar mig ett Oscarsbidrag i de färdiga resultatet. Det är den nostalgiska känslan som lockar, och den känslan ska inte underskattas.

So long så länge!

3 favoriter: Christoph Waltzs rollfigurer

Christoph Waltz fyller 57 år idag. Och eftersom han på senare år kammat hem två Oscars tänkte jag bjuda på tre utav mina personliga favoritrolltolkningar av vårt Österrikiske födelsedagsbarn. Varsågoda.


3. Alan Cowan från Carnage (2011)

Filmen av Roman Polanski som i stort sett bara utspelar sig i ett vardagsrum där fyra skådespelare har en enda stor dialog med varandra ger utrymme för enorma prestationer. Waltzs insatts är inget undantag. Han gör arbetsnarkomanen Alan fascinerande, lite skrämmande, men framförallt rolig. Jo, Carnage är faktiskt (trots namnet) en förbannat rolig film där Waltz verkligen är i sitt esse.





2. Dr. King Schultz från Django Unchained (2012)

Samarbetet med regissören Tarantino visade sig vara en perfekt matchning. Med denna roll kammade Waltz hem sin andra Oscarsstatyett för medverkan i en utav Tarantinos filmer. Återigen visar Waltz hur man gör en biroll till en huvudroll genom att ge karaktären en rolig framtoning, men med en djupare sida bakom fasaden. Så skapar man minnesvärda rolltolkningar.








1. Hans Landa från Inglourious Basterds (2009)

Rollen som den judejagande nazisten gav Waltz sin första Oscars. Ingen var mer värd priset än han. Hur kan man både hata och älska en karaktär? Med Waltz i rollen är det lätt. Hans Landa är sadist, men en förbaskat underhållande sådan. Därför kunde jag fortsätta att älska Waltz, även efter att jag under 153 minuter inte ville något hellre än att hoppa in och bitchslapa skiten ur Hans Landa. Mästerligt!