Oscar Shell: Only humans can cry tears.
Regisserad av Stephen Daldry
New York hade en gång sex stadsdelar säger Oscars pappa till honom. Den sjätte bröts loss och flöt iväg, sedan sågs den aldrig till igen. Oscars liv vänds helt upp och ner efter att fadern omkommer i samband med 11 septemberattacken. En tid efter hans bortgång hittar Oscar en nyckel bland pappans tillgångar och ger sig ut på en besatt jakt efter det tillhörande låset för att återigen komma sin far så nära som han en gång var.
Stephen Daldry har tidigare regisserat en utav mina favoritfilmer Billy Elliot, men trots att huvudrollerna i båda filmerna är en ung pojke med en död förälder och en dröm har de helt olika röster. Extremt Högt och Otroligt Nära är en film att arbeta sig igenom, inte att må bra av till skillnad från den mysige filmen om balettdansaren Billy. Oscar är varken charmig eller rolig och har ett ganska introvert och nästan aspergersliknande beteende som blir mer och mer tydligt i och med att han förlorar sin far. Det finns så mycket sorg och frustration i den här pojken att det för mig blir besvärande att följa hans pedantiska letande som blir en långdragen och sömnig process.
Jag kan dock inte säga annat än att unge Thomas Horn gör en mycket imponerande insatts i rollen som Oscar, såväl som Sandra Bullock som hans förtvivlade mor. Jag gillar verkligen inte Sandra Bullock men hon överraskade mig genom att göra en lite mer blygsam roll och göra den riktigt bra. Med andra ord så störde hon mig inte, vilket är ett bra betyg från mig. Det är också ovanligt att se Tom Hanks (Oscars pappa) i en roll där han ganska snabbt försvinner ur leken och inte bär filmen på sina axlar på samma sätt som han brukar göra. Max von Sydow är också med på ett hörn och förvånar mig fortfarande med sina träffsäkra tolkningar i Hollywoodfilm efter Hollywoodfilm.
Extremt Högt och Otroligt Nära är en detaljrik och stundtals intressant berättelse, men den är inte tillräckligt djup och dramatisk för att bli en snyftare, samtidigt som den inte heller är tillräckligt varm för att bli en feelgood-film. Den hamnar i ingenmansland och rullar runt i den gråzonen utan att beröra eller uppröra och jag slumrar faktiskt till på slutet. Det fina skådespeleriet räddar inte detta ganska intetsägande och lite för tjatiga drama. Om ett halvår eller så är det ingen som kommer ihåg vad filmen heter. Två ostar blir betyget.
Stephen Daldry har tidigare regisserat en utav mina favoritfilmer Billy Elliot, men trots att huvudrollerna i båda filmerna är en ung pojke med en död förälder och en dröm har de helt olika röster. Extremt Högt och Otroligt Nära är en film att arbeta sig igenom, inte att må bra av till skillnad från den mysige filmen om balettdansaren Billy. Oscar är varken charmig eller rolig och har ett ganska introvert och nästan aspergersliknande beteende som blir mer och mer tydligt i och med att han förlorar sin far. Det finns så mycket sorg och frustration i den här pojken att det för mig blir besvärande att följa hans pedantiska letande som blir en långdragen och sömnig process.
Jag kan dock inte säga annat än att unge Thomas Horn gör en mycket imponerande insatts i rollen som Oscar, såväl som Sandra Bullock som hans förtvivlade mor. Jag gillar verkligen inte Sandra Bullock men hon överraskade mig genom att göra en lite mer blygsam roll och göra den riktigt bra. Med andra ord så störde hon mig inte, vilket är ett bra betyg från mig. Det är också ovanligt att se Tom Hanks (Oscars pappa) i en roll där han ganska snabbt försvinner ur leken och inte bär filmen på sina axlar på samma sätt som han brukar göra. Max von Sydow är också med på ett hörn och förvånar mig fortfarande med sina träffsäkra tolkningar i Hollywoodfilm efter Hollywoodfilm.
Extremt Högt och Otroligt Nära är en detaljrik och stundtals intressant berättelse, men den är inte tillräckligt djup och dramatisk för att bli en snyftare, samtidigt som den inte heller är tillräckligt varm för att bli en feelgood-film. Den hamnar i ingenmansland och rullar runt i den gråzonen utan att beröra eller uppröra och jag slumrar faktiskt till på slutet. Det fina skådespeleriet räddar inte detta ganska intetsägande och lite för tjatiga drama. Om ett halvår eller så är det ingen som kommer ihåg vad filmen heter. Två ostar blir betyget.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar