Pat: I don't have an iPod. I don't have a phone. They don't let me make calls. I'm going to call Nikki.
Regisserad av David O. Russell
Ibland lägger man märke till livets silver linings som uppenbarar saker och ting. Jag skulle aldrig se Du gör mig galen. Däremot såg jag gärna Silver linings playbook och envisades till och med att säga Silver linings playbook när jag hämtade ut biljetterna så att tjejen i kassan fick tänka till två gånger extra innan hon förstod vilken film jag menade. Jag tänkte att Du gör mig galen med den där killen från Baksmällan inte alls var något för mig (trots Oscarsnomineringarna). Det kändes inte bra helt enkelt. Men så såg jag trailer för Silver linings playbook och tänkte om. Jag ska inte gå in djupare på den pinsamt dåliga svenska titeln, det har andra redan gjort före mig. Jag bara nämner att den gör mig irriterad (och galen).
Pat (Bradley Cooper) flyttar hem till sina föräldrar efter att ha spenderat en tid på psyket i hopp om att hans fru Nikki ska ta tillbaka honom. Stämningen familjemedlemmarna emellan är spänd efter Pats hemkomst, inte minst relationen mellan han och hans far (Robert De Niro). På vägen till att bli en bättre man träffar Pat den tidigare sexmissbrukaren Tiffany (Jennifer Lawrence) som både ställer till och gör saker och ting lättare för honom.
Silver linings playbook är en annorlunda romantisk komedi. Det annorlunda sitter i att den faktiskt känns i hjärtat, och man hatar och älskar alla de underfundigt framtagna karaktärerna, på samma sätt som man älskar och hatar människor i verkliga livet. Kanske är det skådespeleriets förtjänst, för det är verkligen i toppklass här (speciellt Lawrence som fick utdelning för sin insats också). Cooper och De Niro är också värda att nämna. Det finns något smärtsamt realistiskt i Pats maniska jakt att vinna tillbaka sin fru och pappans försök att övertyga sin son att han vill umgås med honom, men bara genom att titta på favoritlaget Philadelphia Eagles matcher ihop (varför får ni reda på) och det är det jag tycker gör filmen.
David O. Russell tar feelgood-film till en helt ny nivå med Silver linings playbook när han visar att det går att göra ett seriöst manus som ändå är romantiskt gulligt och en smula tragikomiskt. Det gäller bara att inte låta tragiken ta över, och balansgången är så snygg att den fick en Oscarsnominering för Bästa Film. Vann gjorde den inte och det borde den inte heller gjort. Men den förtjänar uppmärksamheten den fått och det borde göras lite fler dramafilmer som denna.
Pat (Bradley Cooper) flyttar hem till sina föräldrar efter att ha spenderat en tid på psyket i hopp om att hans fru Nikki ska ta tillbaka honom. Stämningen familjemedlemmarna emellan är spänd efter Pats hemkomst, inte minst relationen mellan han och hans far (Robert De Niro). På vägen till att bli en bättre man träffar Pat den tidigare sexmissbrukaren Tiffany (Jennifer Lawrence) som både ställer till och gör saker och ting lättare för honom.
Silver linings playbook är en annorlunda romantisk komedi. Det annorlunda sitter i att den faktiskt känns i hjärtat, och man hatar och älskar alla de underfundigt framtagna karaktärerna, på samma sätt som man älskar och hatar människor i verkliga livet. Kanske är det skådespeleriets förtjänst, för det är verkligen i toppklass här (speciellt Lawrence som fick utdelning för sin insats också). Cooper och De Niro är också värda att nämna. Det finns något smärtsamt realistiskt i Pats maniska jakt att vinna tillbaka sin fru och pappans försök att övertyga sin son att han vill umgås med honom, men bara genom att titta på favoritlaget Philadelphia Eagles matcher ihop (varför får ni reda på) och det är det jag tycker gör filmen.
David O. Russell tar feelgood-film till en helt ny nivå med Silver linings playbook när han visar att det går att göra ett seriöst manus som ändå är romantiskt gulligt och en smula tragikomiskt. Det gäller bara att inte låta tragiken ta över, och balansgången är så snygg att den fick en Oscarsnominering för Bästa Film. Vann gjorde den inte och det borde den inte heller gjort. Men den förtjänar uppmärksamheten den fått och det borde göras lite fler dramafilmer som denna.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar