Regisserad av Je-kuy Kang
I det Japanstyrda Korea är det enda Jun Shik (Dong- gun Jang) vill att tävla för sitt land i OS i Tokyo som maratonlöpare. Han jobbar på en gård för farfadern till Tatsuo (Jô Odagiri), en man som också vill bli erkänd löpare i samma gren. De två blir bittra rivaler, men allt ställs på ända när Andra Världskriget bryter ut och de måste slåss tillsammans.
Koreansk film är ingenting jag möter särskilt ofta. Filmer om Andra Världskriget desto oftare. Därför var jag mycket nyfiken på att se hur koreansk film om det stora kriget görs, både rent filmmässigt men också historiskt, eftersom jag inte vet så mycket om Koreas roll i det hela.
Jag blev ganska förbluffad över resultatet. Eftersom My way är inspirerad av en sann historia blir det svårt för mig att inte med en gång trollbindas av det känslomässiga dramats vackra språk. Å andra sidan finns det heller inget som tvivlar på att jag inte hade gjort det ändå om storyn tagits fram under en skrivbordslampa. Skådespeleriet, som bara innehåller okända ansikten för mig, gör varje liten scen övertygande verklig samtidigt som händelseförloppet hela tiden är otroligt men trovärdigt. Storyn: Väl godkänd.
Denna lilla filmpärla förvånade mig också med vilken stor summa pengar som måste ha lagts på produktionen. Utan att avslöja för mycket av handlingen är det många nationaliteter och språk som blandas i filmen, och alla har fått behålla sina modersmål. Det är värt mycket för mig och ökar trovärdigheten och närheten till originalhistorien ännu mer. My way är också så stilmässigt snygg för ögat att jag får gåshud under alla de blodiga battle-scenerna. Ingenting görs halvdant och därför känns det ibland som en Hollywoodproduktion, fast på koreanska. Specialeffekter: Mycket väl godkänt.
Det finns egentligen ingenting att klaga på med My Way, och en så välgjord film som den är kan jag inte ge den annat en ett högt betyg. En viss brist på originalitet blir det dock ganska lätt med krigsfilmer, Koreanska eller inte, och det drar ner betyget. Annars är My Way en riktigt spännande snyftare som lagt lika stor vikt på drama som på krigsscener och skapar därför en fin filmharmoni. Fyra ostar blir betyget!
Jag blev ganska förbluffad över resultatet. Eftersom My way är inspirerad av en sann historia blir det svårt för mig att inte med en gång trollbindas av det känslomässiga dramats vackra språk. Å andra sidan finns det heller inget som tvivlar på att jag inte hade gjort det ändå om storyn tagits fram under en skrivbordslampa. Skådespeleriet, som bara innehåller okända ansikten för mig, gör varje liten scen övertygande verklig samtidigt som händelseförloppet hela tiden är otroligt men trovärdigt. Storyn: Väl godkänd.
Denna lilla filmpärla förvånade mig också med vilken stor summa pengar som måste ha lagts på produktionen. Utan att avslöja för mycket av handlingen är det många nationaliteter och språk som blandas i filmen, och alla har fått behålla sina modersmål. Det är värt mycket för mig och ökar trovärdigheten och närheten till originalhistorien ännu mer. My way är också så stilmässigt snygg för ögat att jag får gåshud under alla de blodiga battle-scenerna. Ingenting görs halvdant och därför känns det ibland som en Hollywoodproduktion, fast på koreanska. Specialeffekter: Mycket väl godkänt.
Det finns egentligen ingenting att klaga på med My Way, och en så välgjord film som den är kan jag inte ge den annat en ett högt betyg. En viss brist på originalitet blir det dock ganska lätt med krigsfilmer, Koreanska eller inte, och det drar ner betyget. Annars är My Way en riktigt spännande snyftare som lagt lika stor vikt på drama som på krigsscener och skapar därför en fin filmharmoni. Fyra ostar blir betyget!
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar